Återblicken: Lämna det gamla och sträck dig framåt

Fil 3:13-14
13 Bröder, jag menar inte att jag redan har gripit det, men ett gör jag: jag glömmer det som ligger bakom och sträcker mig mot det som ligger framför
14 och jagar mot målet för att vinna segerpriset, Guds kallelse till himlen i Kristus Jesus.

Den här predikan handlar om hur viktigt det är att vi inte sitter kvar i det förgångna. Vi har ett fantastiskt mål, och vi behöver sträcka oss emot det.

Abraham lämnade det invanda

Apg 7:2-4
2 Stefanus svarade: ”Bröder och fäder, lyssna på mig. Härlighetens Gud uppenbarade sig för vår fader Abraham i Mesopotamien, innan denne bosatte sig i Haran,
3 och sade till honom: Lämna ditt land och din släkt och gå till det land som jag skall visa dig.
4 Då lämnade Abraham kaldeernas land …

När Abraham lämnade Ur, där han bodde, så kan det inte ha varit helt lätt. Vi som har läst berättelsen vet att det gick bra för honom, men när han stod där inför en total omvälvning i sitt liv så måste han ha haft många frågor inom sig. Han hade fru och tjänstefolk att tänka på, förutom all boskap som skulle ha skötsel och foder. Man flyttar inte bara så där. Att ha växt upp på en plats innebär att man fått sina vänner och sina vanor. Nu skulle allt detta brytas.
Men trots alla svårigheter så gensvarade Abraham till Guds kallelse och drog iväg.

Abraham visste inte vart han skulle komma

Hebr 11:8
… han begav sig i väg utan att veta vart han skulle komma.

Vi har just konstaterat att det kan vara jobbigt att lämna det gamla och trygga bakom sig. Att dessutom dra iväg utan att veta vart man ska, gör det ännu svårare. Det var precis så det var för Abraham. När han begav sig iväg så visste han inte vart han skulle hamna.

Gud ledde Abraham ut

Neh 9:7
Du, HERRE, är den Gud som utvalde Abram och förde honom ut från det kaldeiska Ur och gav honom namnet Abraham.

Det var Gud som ledde Abraham. Det var alltså inte Abrahams egen idé, utan Gud hade gett honom tanken att dra ut i det okända. Detta är skillnad på våra egna idéer och sådana idéer som kommer från Gud. På engelska kan det uttryckas: ”A good idea or a God idea”.
Vi kan ha bra idéer, men de håller inte. Guds planer däremot håller att gå på.

Abraham gensvarade i tro

Hebr 11:8
I tron lydde Abraham, när han blev kallad att dra ut till det land som han skulle få i arv …

När det står att Abraham lydde i tro, så behöver vi se på det på rätt sätt. Abraham LITADE på Gud. Det är den tron som det talas om. Ibland tänker vi att vi måste få riktiga ”trosmuskler” för att kunna följa Gud ut i det okända. Men det som behövs är att vi litar på honom. Och Gud om någon går att lita på.

Skillnad mellan Abrahams uttåg ur Ur och folkets uttåg ur Egypten

Ps 78:14
Han ledde dem om dagen med molnskyn och hela natten med eldens sken.

Gud ledde även Israels folk ut ur det gamla och mot det okända. Men det var stor skillnad på deras beteende jämfört med Abrahams. Så länge allt gick bra var de med på noterna. Men så fort det kom utmaningar för köttet så protesterade de.

Vi kommer in i berättelsen när de nyss hade tågat genom Röda havet och sett Guds enorma mirakel. Då sjöng de segersång. Men så blev de hungriga….

2 Mos 16:2-3
2 Och hela Israels menighet knotade mot Mose och Aron i öknen
3 och sade till dem: ”Om vi ändå hade fått dö för Herrens hand i Egypten, där vi satt vid köttgrytorna och hade tillräckligt med mat att äta! Men ni har fört oss hit ut i öknen för att låta hela denna skara dö av hunger.”

Gud gav dem mat, och de drog vidare. Då blev de törstiga…

2 Mos 17:1-4
1 På Herrens befallning bröt hela Israels menighet upp från öknen Sin och drog från lägerplats till lägerplats, och de slog läger i Refidim. Där hade folket inget vatten att dricka.
2 Då klagade folket på Mose och sade: ”Ge oss vatten att dricka.” Mose svarade dem: ”Varför klagar ni på mig? Varför sätter ni Herren på prov?”
3 Men folket törstade efter vatten, och de knotade mot Mose. De sade: ”Varför har du fört oss ut ur Egypten, så att vi och våra barn och vår boskap måste dö av törst?”
4 Då ropade Mose till Herren och sade: ”Vad skall jag göra med det här folket? Snart stenar de mig.”

Gud gav dem vatten att dricka. Sedan tröttnade de på mannat, som var Guds välsignelse till dem, och ville ha kött i stället …

4 Mos 11:4-5
4 Den blandade hop som följde dem greps av stort begär. Också Israels barn började att gråta igen och sade: ”Vem skall ge oss kött att äta?
5 Vi kommer ihåg fisken som vi åt fritt och för intet i Egypten, och gurkorna, melonerna, purjolöken, rödlöken och vitlöken.

Till sist var de framme vid målet, det löftesland som Gud ville ge dem. Men då blev de rädda för invånarna där …

4 Mos 14:1-4
1 Då började hela menigheten ropa och skrika, och folket grät den natten.
2 Alla Israels barn knotade mot Mose och Aron, och hela menigheten sade till dem: ”Om vi ändå hade fått dö i Egyptens land, eller om vi ändå hade fått dö här i öknen!
3 Varför leder Herren oss in i detta land, där vi måste falla för svärd och där våra hustrur och barn skall bli fiendens byte? Vore det inte bättre för oss att vända tillbaka till Egypten?”
4 Och de sade till varandra: ”Vi väljer en anförare och vänder tillbaka till Egypten.”

Plötsligt var de beredda att vända tillbaka till Egypten där de hade lidit så mycket. Hur kunde detta ske? Jo de hade inte lämnat Egypten i sina sinnen. Så kan det vara för oss också. Vi vill gå vidare med Gud, men vi kan ha kvar kopplingar till det förgångna.

(Forts. sid 2)

Sidor: 1 2