Andlig krigföring i Psaltaren – 258

Bibelvers:

Ps 142:5
Se på min högra sida, där finns ingen som känns vid mig…

Kommentar:

Ett av människans grundläggande behov är att få vara älskad. Därför är känslor av övergivenhet, oavsett om känslorna är befogade eller inte, mycket svåra att hantera.

På vår vandring med Gud kan vi hamna i situationer där vi riskerar att förlora nära vänner. Att välja att kompromisslöst lyda Gud har sitt pris, och det kan vara frestande att kompromissa för att behålla sina vänner. Då behöver vi komma ihåg att det är långt värre att förlora gemenskapen med Gud, än att bli övergiven av människor.

Det finns också en andlig attack som går ut på att få oss att känna oss övergivna. När fienden skjuter sina lögnpilar in i vårt sinne kan övergivenheten kännas mycket verklig, även när vi egentligen inte alls är övergivna.

När någon, t.ex. en make/maka eller en medlem i en församling, vill få sin vilja igenom men inte får det, kan fienden lätt attackera med tankar om att inte vara älskad, förstådd och respekterad. För en sådan person blir beviset på att han är älskad att han får som han vill, och eftersom han inte får det så tar han lätt emot fiendens attack. Sanningen kan samtidigt vara att det fanns en förklaring till varför han inte fick som han ville, och att han var älskad och inte alls övergiven.

Låt Gud ta hand om ditt behov av att vara älskad och respekterad! Det är bara han som verkligen kan fylla det. Han vill använda människor till att förmedla sin kärlek, men ingenting kan ersätta direktkontakten med honom.

Härligt lovsångsmöte och uppstart i Bromölla

Vi hade en fantastisk lovsångssamling i Bromölla igår kväll.

Tiden bara flög iväg. En deltagare som inte är så van vid den typen av samlingar och därför hade bävat inför att vi skulle hålla på i två timmar, trodde inte det var sant när han tittade på klockan efteråt. Då hade vi till och med hållit på längre än två timmar, och ändå kändes det som mycket kortare tid.

Både lovsångsteamet med folk från Ängelholm, Munka-Ljungby, Perstorp och Glimåkra, och vår egen lovsångsledare, tog oss in i Guds närhet.

I slutet av samlingen omslöts vi,  alla vi medlemmar av församlingen Källporten, av de syskon som kommit från både när och fjärran. Deras handpåläggning och böner var en enorm välsignelse.

Hans Sköldenäs,  Ängelholm, och Bosse Svensson, Karlshamn, förmedlade det Gud hade lagt på deras hjärtan för vår församling och för Bromölla.

Nu har vi alltså, på Guds direktiv, tagit steget in i Bromölla. Det känns helt underbart att numera vara en Bromöllaförsamling. Idag har vi vårt första söndagsmöte där.

Återblicken: Gud vill expansion

Guds tanke är expansion,  inte begränsning, och den här predikan handlar om detta.

Jes 54:2
Utvidga platsen för din boning, spänn ut tältdukarna som du bor inunder och spar inte. Förläng dina tältlinor och gör dina tältpluggar starka.

Andlig krigföring i Psaltaren – 257

Bibelvers:

Ps 142:3
Jag utgjuter mitt bekymmer inför honom och talar med honom om min nöd.

Kommentar:

Vi får alltid komma till Gud med våra bekymmer, och vi är till och med uppmanade att kasta dem på honom.

1Petr 5:7
Och kasta alla era bekymmer på honom, ty han har omsorg om er.

Det ord i grundtexten som har översatts ”utgjuter” betyder egentligen att hälla eller spilla ut. Att utgjuta sitt bekymmer är ett sätt att avlasta sig bördan, vi öser ur oss det jobbiga, och det är viktigt att vi får göra det. Samtidigt måste vi förstå att vi aldrig talar om något för Gud som han inte redan känner till. Han visste om våra problem långt innan vi ens fanns till.

Många har säkert den uppfattningen att om vi bara informerar Gud om vårt behov så griper han in och hjälper. Han vet som sagt redan allt, och han VILL hjälpa, men han gensvarar på vår tro, inte på behoven.

Vi behöver också känna till att Gud HAR gripit in. Han sände sin son, Jesus Kristus, och när vi tar emot honom som vår Frälsare får vi inte bara evigt liv tillsammans med Gud, utan även auktoritet.

Fiendens syfte är att plåga oss, men framför allt att försöka få oss bort från Gud. Den onda andevärlden ”hjälper” oss gärna att först tigga och be Gud om hjälp, och sedan att bli besvikna eller arga på honom för att han inte gör något. Sanningen är att Gud redan har gripit in genom att ge oss auktoritet att jaga bort den fiende som finns bakom våra svåra omständigheter.

Låt oss sammanfatta:

• Vi behöver få ”ösa ur oss” det jobbiga inför Gud, samtidigt som vi är medvetna om att han redan känner till alltsammans.
• Vi behöver hålla fast vid att Gud är god och att han har berett en lösning
• Vi behöver använda vår auktoritet och driva fienden på flykten

Demonologi – 46

46. ISEBELS ANDE (del 1)

Vad är Isebels ande?

Isebels ande är en andemakt. Den har beskrivits som största hotet mot Kristi kropp, näst Antikrists ande.

Varför heter den Isebels ande?

Namnet är hämtat från drottning Isebel som finns omnämnd bl.a. i 1 Kon 21.

Vem var drottning Isebel?

Hon var dotter till Etbaal, kungen i Tyrus och Sidon. När Ahab, kungen i Israel, gifte sig med henne, blev hon drottning i Israel. Redan från början av äktenskapet fick hon ett katastrofalt inflytande, både över sin man och över Israel.

Under vilka förhållanden växte Isebel upp i Tyrus och Sidon?

Hennes far, Etbaal (”Baal är med honom”) hade varit präst i Astarte-templet i Tyrus. Han konspirerade mot sin bror, den dåvarande kungen i Tyrus, och lät döda honom. Sedan tog han själv kungamakten.
I städerna Tyrus och Sidon, som bildade ett rike, tillbad man många gudar, men först och främst Baal.

Var Isebel aktiv i avgudadyrkan under sin uppväxt?

Bibeln säger ingenting om att Isebel skulle ha deltagit i avgudadyrkan medan hon bodde i Sidon, men vi kan ändå räkna med att hon gjorde det. För det första så vore det märkligt om hennes far inte skulle ha introducerat henne i det eftersom han själv var mycket aktiv. För det andra så började Isebel introducera dyrkan av bl.a. Baal och Astarte så fort hon blev drottning i Israel, vilket tyder på att hon redan var inne i det.

9 år sedan församlingen proklamerades

För nio år sedan, dvs. 26/8 2000, proklamerades församlingen Källporten. Vi hade redan tidigare det året fått ett tilltal från Gud om församlingen, men vi upplevde att vi skulle vänta med själva proklamationen.

I augusti visade Herren att vi skulle åka på ett tältmöte i Olofström, och där skulle han ge oss ett tecken, som en signal att det var dags att proklamera församlingen. Daniel Viklund med ungdomsteam från Dala-Järna var där, och det blev ett mycket bra möte. Det var bara det att det inte kom något speciellt tecken från Gud, och när mötet avslutades var vi väldigt undrande. Då kom en ung kvinna från Dala-Järna-teamet fram. Hon frågade om mötet kunde förlängas några minuter, och det gick bra. Det visade sig att Herren hade manat henne att gå fram tidigare under mötet. Hon hade en bibelvers, Luk 12:32, som hon skulle tala ut.

Luk 12:32
Var inte rädd, du lilla hjord, ty er Fader har beslutat att ge er riket.

När hon talade ut den versen visste vi att det var signalen som Gud ville ge oss.

Herren hade alltså gett signal om proklamation av församlingen, men nu visade han att den skulle proklameras på badstranden öster om Sölvesborg, dvs. i Blekinge. Ingen av oss kunde förstå detta, vi fanns ju i Bromölla i Skåne. Varför skulle församlingen proklameras i Blekinge? Men eftersom det var väldigt tydligt att det var Herren som hade talat, så gjorde vi som han sa. På kvällen den 26/8 2000 samlades ett gäng på stranden i Sandviken utanför Sölvesborg. Vi sjöng lovsång, firade nattvard och proklamerade inför Gud och andevärlden att vi var församlingen Källporten.

Knappt två år senare blev det faktiskt så att församlingen flyttade till Blekinge. Gud visste vad han gjorde när han ledde oss att proklamera den just där. Under sju år har vi funnits här i Blekinge, och nu är det alltså dags att återvända till Bromölla och Skåne. Eftersom det sker nu i helgen blir det alltså nästan på årsdagen nio år efter församlingsproklamationen som vi återvänder till utgångspunkten.

Ett nytt steg för församlingen Källporten

Nu tar vår församling ett steg vidare.

Hittills har vi fungerat som husförsamling, dvs. vi har haft mötena hemma hos oss. Gud försåg oss för några år sedan med ett hus med en stor sal, så det har inte varit problem med sittplatser, och det har varit välsignat att fungera som ”församlingsfamilj”. Vi hoppas och tror att den närheten kommer att fortsätta när vi nu tar steget vidare till att hyra en lokal.

I slutet av maj, mitt under brinnande bön för Skåne, vid en bönesamling som anordnades på Heljarödsgården utanför Höganäs, talade Herren om det nya steget. Sedan dess har vi, och även personer utanför vår församling, bett om klarhet ang. detta, och samtliga har upplevt sanktion.

Steget innebär även en geografisk förflyttning av församlingen. Vi har funnits i Blekinge under ett antal år, men nu flyttas mötena till Bromölla i Skåne. Avståndsmässigt är det inte så lång flytt, men vi tror att Gud har en särskild avsikt med att göra oss till en skånsk församling. Det ska också sägas att församlingen startades just i Bromölla år 2000, och att vi redan har ett flertal medlemmar där.

Nu på lördag, 29/8, startar vi upp med en lovsångssamling i Bromölla biblioteks samlingssal. Vår vänförsamling i Munka-Ljungy kommer att delta, och de och vår lovsångsledare kommer att turas om att leda lovsången. Vi får också besök av vänner från andra håll i Sverige.

Vi vill uppmuntra er, var och en som har möjlighet, att komma och delta i samlingen på lördag kväll. Vi håller som sagt till i Bromölla biblioteks samlingssal, och lovsången börjar kl. 18.30.
Följande dag, söndag 30/8 kl. 16.00, har vi vårt söndagsmöte i samma lokal. Välkomna även då!

Du som behöver en vägbeskrivning, är välkommen att kontakta oss via email till kellporten(snabel-a)tele2.se

Andlig krigföring i Psaltaren – 256

Bibelvers:

Ps 142:2
Jag höjer min röst och ropar till HERREN …

Kommentar:

David var inte rädd för att höja sin röst och ropa när han bad, och det ska inte vi heller vara. Den helige Ande kan leda oss att be på olika sätt vid olika tillfällen, men när han leder oss att ropa så är det betydelsefullt att vi gör det. Något sker i själva ropandet.

Det finns de som hävdar att man inte ska ropa när man ber. ”Gud är inte döv” är ett av argumenten. Låt oss då påminna oss om att Jesus själv ropade när han bad. Han om någon skulle ju ha vetat att det var onödigt…

Hebr 5:7
Medan han levde här i köttet, ropade han högt under tårar när han bad och åkallade den som kunde rädda honom från döden …

Ska vi ropa till Gud, eller ropa mot fienden?

Vi har just konstaterat att Jesus ropade till Fadern, så därför vet vi att det är riktigt att göra det. Hur är det då med att ropa mot fienden?

Ps 56: 10
Mina fiender måste vika tillbaka när jag ropar till dig. Detta vet jag, ty Gud är med mig.

Vid första anblicken verkar Ps 56:10 vara ett bevis på att vi ska ropa till Gud när vi vill att fienden ska vika tillbaka. Det är bara det att ”till dig” inte finns med i grundtexten, utan är ett tillägg. Det ska alltså egentligen stå ”Mina fiender måste vika tillbaka när jag ropar”.

Låt oss också se på Jes 42:13.

Jes 42:13
HERREN drar ut som en hjälte, han eggar upp sig med en stridsmans iver. Han ropar högt, han ger upp ett härskri och visar sin makt mot sina fiender.

Det står att Herren ropar och ger upp härskri. ”Ja, det är HAN det”, kanske du säger. Betänk då att vi är kallade att vara hans kanaler här på jorden. Idag ropar han genom oss!

Låt dig inte tystas ner! Religiösa andar arbetar på att dämpa ner bönen, även i sådana församlingar som en gång var föredömen i att be med stor frimodighet. Någon sa att vi kan antingen ha kyrkogårdens tystnad eller BB-avdelningens skrik. Församlingen är inte här för att dö, utan för att i stark bön föda fram Guds vilja.

Så fungerar bibelprogrammet e-sword (del 8)

Fönstret för bibeltext (forts.)

Att söka efter ord eller fraser.

Vi ska nu se hur vi söker efter ett ord i ett begränsat antal bibelböcker.

(Vi använder SFB [Svenska Folkbibeln] som aktiv bibelversion, men det går bra med Bibeln [1917 års översättning] också. Använder du i stället en engelsk bibelversion får du naturligtvis söka efter ett engelskt ord).

Så här gör du för att söka efter ett ord i evangelierna

1. Ta fram sökrutan, och skriv ordet tro i fältet för sökord.
2. I fältet för Sökningens omfång ser du två rutor med rullmeny. I den första rutan står det 1 Moseboken. Klicka i rutan, eller på den blå pilen, bläddra ner till Matteusevangeliet och klicka på det.
3. I den andra rutan står det nu också Matteusevangeliet. Klicka i rutan, bläddra ner till Johannesevangeliet och klicka på det
4. Lägg märke till att det inte finns någon markering i rundlarna (för Hela bibeln, GT och NT), och det ska det heller inte finnas i den här sökvarianten.
5. Klicka på Sök.
6. Vi får 86 sökträffar, dvs. 86 bibelverser i evangelierna innehåller ordet tro.

Vi ska också använda den här metoden för att söka efter ordet tro i en enda bibelbok.

7. Du har redan ordet tro inskrivet som sökord
8. Efter förra sökningen står det Matteusevangeliet i den första rutan (den ruta som beskrivs under punkt 2 härovan). Klicka i rutan, bläddra ner till Apostlagärningarna och klicka där.
9. Nu står det Apostlagärningarna i den andra rutan också. Lämna den orörd.
10. Klicka på Sök
11. Vi får 34 sökträffar, dvs. 34 bibelverser i Apg. innehåller ordet tro.

Veckans predikan: Att ta steg i tro

Att ta steg i tro

Det finns en sång vars första vers lyder ”Där du går skall din väg, öppnas för dig, steg för steg, steg för steg” och andra versen ”Jag vill vandra din väg, lär mig att gå, steg för steg, steg för steg”. Det är om detta den här predikan handlar.